Tristess och bullar

Kära läsare. Jag har drabbats av tristess. Efter att i söndags så gladeligen och så käckt kommit på mig själv med att tänka tanken: Va bra, nu har jag inte varit förkyld på 1,5 år. Det var en farlig tanke skulle det visa sig för vipps kom förkyldningen som ett brev på posten. Vissa straffar gud med detsamma som mamma brukar säga och hånle. Till råga på allt elände har jag varit hemma från jobbet i TRE dagar. TRE dagar kära läsare. Så länge har jag aldrig varit hemma från något jobb jag haft. No good men va i fn gör man...

Nu tillbaka till tristessen kära läsare. För att råda bot på denna bjöd jag redan igår in pappa Bo och syster Pernilla på fika under förmiddagen. Efter som jag vet att morgonpigghet och 11:00 kaffe ligger i släkten steg jag därför upp extra tidigt för att sätta i gång med baket. Kanelbullar kära läsare. Prick klockan elva plingade två bullsugna rackare på dörren. Här luktar det INTE bullar i allafall sa jag och skojade till det hela en smula.

Två bullsugna rackare

En smärre katastrof hade inträffat. Ingen jävel hade sagt till mig att bulljävlarna skulle jäsa i sammanlagt en timma... Ni kan vänta om ni vill sa jag till dom, men icke sa nicke. Dom trog klockan tolv, glada i hågen i allafall får jag säga. Det var ju väldigt trevligt att dom var här och livade upp min dag en smula. För er läsare som undrar så blev bullarna förbannat goa.

Förbannat goa bullar.

Kära läsare nu är det fredag igen. En vecka kvar till MIDSOMMAR, det ni ska bli förbannat roligt. Tyvärr får supen vänta tills midsommardan. Men det gör inget. Föresten så är det inte långt kvar till D Day nu. Nu undrar ni förstås vad jag menar med D Day? Jo, det ni kära läsare, det får ni se. Ha det gött.