1 Februari 2010

Kära läsare... D Day har varit i helgen. Som en del vet, men en del kanske har undrat? Vad i fn vet jag? I korthet betyder det att jag och Andreas släppt bomben. Jo just det... Förhoppningsvis blir det en liten bebis den 1 Februari. Det sa i allafall den trevliga damen på MVC idag. Den 28 augusti får vi svaret om det finns någon därinne. Då ska nämligen ultraljud göras. Kära läsare, ha det gött. Nu ska jag gå och spy upp kvällsmaten. (Skoja bara).

Tristess och bullar

Kära läsare. Jag har drabbats av tristess. Efter att i söndags så gladeligen och så käckt kommit på mig själv med att tänka tanken: Va bra, nu har jag inte varit förkyld på 1,5 år. Det var en farlig tanke skulle det visa sig för vipps kom förkyldningen som ett brev på posten. Vissa straffar gud med detsamma som mamma brukar säga och hånle. Till råga på allt elände har jag varit hemma från jobbet i TRE dagar. TRE dagar kära läsare. Så länge har jag aldrig varit hemma från något jobb jag haft. No good men va i fn gör man...

Nu tillbaka till tristessen kära läsare. För att råda bot på denna bjöd jag redan igår in pappa Bo och syster Pernilla på fika under förmiddagen. Efter som jag vet att morgonpigghet och 11:00 kaffe ligger i släkten steg jag därför upp extra tidigt för att sätta i gång med baket. Kanelbullar kära läsare. Prick klockan elva plingade två bullsugna rackare på dörren. Här luktar det INTE bullar i allafall sa jag och skojade till det hela en smula.

Två bullsugna rackare

En smärre katastrof hade inträffat. Ingen jävel hade sagt till mig att bulljävlarna skulle jäsa i sammanlagt en timma... Ni kan vänta om ni vill sa jag till dom, men icke sa nicke. Dom trog klockan tolv, glada i hågen i allafall får jag säga. Det var ju väldigt trevligt att dom var här och livade upp min dag en smula. För er läsare som undrar så blev bullarna förbannat goa.

Förbannat goa bullar.

Kära läsare nu är det fredag igen. En vecka kvar till MIDSOMMAR, det ni ska bli förbannat roligt. Tyvärr får supen vänta tills midsommardan. Men det gör inget. Föresten så är det inte långt kvar till D Day nu. Nu undrar ni förstås vad jag menar med D Day? Jo, det ni kära läsare, det får ni se. Ha det gött.

Yes...

Kära läsare. Fredag. Hemma från jobbet, gött som fn!! Yes, yes ledig i två dar och inget direkt planerat. Kan ju arta sig ungefär precis hur som helst. Får se. Först ska det bli en svajsing på stan, har fått rapporter om mycket folk i rörelse. Kul. Mycket kul till och med. Jag återkommer i helgen. Ha det gött kära läsare.

I´m back

Kära läsare. I´m back. Jo ni ser rätt. Av en händelse fick jag ett ryck och det ser ut att resultera i ett nytt inlägg. Jag är imponerad, jag var det redan i förrgår. Denna stjärna, han spelar som i trans. Ungefär som när jag och Linda spelar boule. Tennis alltså. Tror Söderling vinner hela skiten. Gött är det i så fall. Idag har jag jobbat. Också som i trans. Herregud, operation på operation. Trevligt dock. Nu är det snart dom desperata hemmafruarna på tv. Kära läsare. Gött e det. Också.

Torka

Kära läsare. Bloggtorka råder här i stugan. Tyvärr. Kära läsare ha en go kväll. När ni minst anar det är jag tillbaks.

Fredag

Då var det dags igen kära läsare. Fredag alltså. Härligt. Efter att ha blivit bjuden på en kall bira vid hemkomsten från jobbet bar det av till Linne. Ok då, en sväng till tippen blev det också för att slänga all skit som nu spenderat ett halvt sekel i förådet. Fint blev det. Tomt. Nu tillbaka till Linne. Fantastiskt ställe, mysigt. Skulle kunna bo där. Av en händelse ligger favorit restaurangen nummer uno där också. La Sombrita heter den. Fantastisk mat. Tapas. Idag blev det dock inte tapas utan en köttabit. Är det två för en så är det. Mycket gott alltså. Tur det inte var lever. Är av en händelse inte så sugen på det just idag. Kära läsare, i morgon bär det av till Varberg, hoppas på sol.

Vi planterar

Kära läsare. När jag var liten hade jag en bok som hette Vi planterar. Den beskrev lite kortfattat att 1. Lägg jord i en kruka. 2. Tryck ner ett frö. 3. Vattna. Frön som då åkte i jorden var allt från apelsinkärnor till undulatmat. Numera så gott som varje år får jag planterings dille. Tror det är bokens fel. Inte för att det svämmar över av krukor på balkongen direkt, mer att jag bryr mig om dom få jag har. Idag har jag och Andreas varit ute på en runda med bil. Som två pensionärer ungefär. Hälsat på. Kollat in mormors mastodont Pelagoner, farmor och farfars nya rabatt, mammas Tagetus planteringar och sist men inte minst Linda Wests imponerande häck och nyinköpta blommor. Trevligt kan man säga. Mycket trevligt till och med. Nu har jag planterat också. En kryddrad i fönstret bestående av basilika, timjan, mynta, gräslök och persilja. Tror jag ska försöka mig på att visa er kära läsare, har nämligen fått en lektion i att ladda upp kort idag. Får se om jag kan greja det.

Det verkar som det fungerade. Fint. Ha en trevlig kväll kära läsare.

Som en orkan

Kära läsare. Idag blir inlägget inte långt kan jag lova. Fröken Eriksson har nämligen drabbats av en enorm trötthet. Den slog in som en orkan vid 16:30 tiden på väg hem från jobbet och ser ut att vara konstant fram till morgonkvisten. Fröken Eriksson har nu intagit soffläge. Sov gott kära läsare.

Ett sandkorn i Sahara

Kära läsare. Det verkar som den sprider sig. Bloggen alltså... som en sandkorn i Sahara. Trevligt, men lite skrämmande. Ingen kontroll på vilka som läser. Får väl bli till att vänja mig kanske. När ni minst anar och då ni bäst behöver det kära läsare kommer jag komma med tipps på olika grejer. Idag behöver ni ett recept på Ulrikas Citronbiffar. Goda som skam som farfar skulle sagt.

Ni inhandlar 5oo g nötfärs, 1 ägg, 1 tsk rivet citronskal, salt, svartpeppar, 2,5 dl matgrädde, 6 st soltorkade tomater i olja, 1 tsk torkad basilika, potatis och sist men inte minst sallad.

1. Blanda färsen med ägget och citronskalet. Salta och peppra efter behag. Forma 8 biffar och stek dem i medelhög värme ca 3 min på varje sida.
2. Ta nu upp dessa goda biffar och gör rent pannan för nya utmaningar. Blanda nu i grädde, hackade soltorade tomater och basilika i pannan. Koka upp detta tills det puttrar.
3. Lägg i biffarna och låt puttra vidare några minuter. Krydda efter behag.

Utomordentligt gott med pressad potatis och en grönallad. Det går förbannat snabbt att tillaga också tro det eller ej.

Sov gott kära läsare. Imorgon är det en ny dag

En rundtur i Götet

Kära läsare. Nervös som fn... osäker på formen. Ställde mig längst fram. En litet uppvärmning som bestod i att sträcka på armarna åt var sitt håll i luften. Grymt varm blev jag. Startskotten small av och jag sprang. Som fn sprang jag, lätt och stark. Svängde runt i Slottsskogen uppför den berömda sälbacken. Kom in i andra andningen någonstans här. Ett leende i ansiktet, det är roligt. Väldigt roligt. Började se mig om, svin mycket folk. Undrade om någon jag känner såg mig fast inte jag såg dom. Jobbigt. Helt plötsligt var den bara där... Älvsborgsbron. Kom in i ett flow, sprang som fn, gick lätt som en plätt över. Var den så kort, hade hört något helt annat. Många orkestrar ut med vägen. Tysta var dom, hade paus när jag sprang föbi. Fina att se på. Då var man på Hisingen. Dricka vatten? Inte ännu, hade inte tid. Kom in i en lunk, hängde med strömmen. Fina hus i Eriksberg, mycket nybyggt. Höga hus också. Kom på mig själv. Sprang sakta som bara den. Ökade. Skulle ökat mer. Hade orkat det. Fn också. Nästa år. Den stora frågan i mitt huvud: Var fn är Götaälvbron? Var på vippen att fråga en gubbe. Gjorde inte det. Pinsamt. Sprang på. Helt plötsligt var jag vid Nordstan. Jävlar vad folk. Ökade, fick energi. Fick en energitablett. Den torkade igen käften. Tog ett glas vatten. Fn sekunderna tickade. Någon ropade Ulle, yes min publik, några handklappar. Fick extra energi. Förbi Kungsportsplatsen uppför Avenyn. Ännu mer folk. Roligt som bara den. Fick rysningar av lycka. Någon ropade Ulle igen. Jag ökade. Nedför Avenyn och in på Vasagatan. Jobbigt nu. Förbannat jobbigt. Ont. Sprang på. Tre km kvar. Förbi Handels. Slottsskogen nära. Ben som bly. Ulle!!! Igen. Fick energi och log mot kameran. Sista nu, omsprungen av spurtare. Börjar också spurta. In på Slottskogsvallen. Fn jag har inga ben. I mål. Tvärstopp. Frös? Svettades? Gråta? Skratta? Spy? Gick framåt... lämnade in chippet. Glad. Fick min medalj. I guld är den. Väldigt fin. Nästa år ska jag vara med igen. Och springa snabbare. Kära läsare... tack för stödet i Göteborgsvarvet 2009!!

I wish I was a kenyan

God kväll kära läsare. Ytterligare en dag att lägga till handlingarna. Och i morgon är det en ny dag. Inte vilken dag som helst dock utan Göteborgsvarvet dagen. Igår såg jag en kenyan träna i Slottsskogen, tror han skulle springa varvet. Hans lår var som min överarm. Måste vara lätt att springa då. Är lite osäker på formen inför morgondagen. Som så många gånger förr frågar jag mig därför även idag: Vad är det värsta som kan hända? Jag har kommit fram till två punkter.
1. Att jag svimmar och hamnar i sjukvårdstältet med dropp.
2. Att jag blir den nya bajsmannen.
Annars tror jag eventuellt det ska gå rätt ok. Det ska till och med bli riktigt skoj. Ha en trevlig kväll kära läsare.

Välkommen kära läsare!

Idag är det den stora världspremiären av Fröken Erikssons blogg... Så varmt välkommen till min lilla håla på nätet kära läsare. Jag har bestämt att endast speciellt utvalda ska få den äran att läsa denna blogg och svara på mina frågor. Grattis Linda och Pernilla West. Eventuellt utökas denna skara allt eftersom våren lider mot sommar eller så kommer det bara bli ett fåtal inlägg innan hela skiten läggs ner. Den som lever får se. Nu börjar sporten så god natt kära läsare.